Kænde att det var dags att ordna en blogg nu så alla kan læsa vad som hænder i mitt bulliga liv! :) Har varit i Norge ett halvår nu och det ær både skønt och tråkigt! Men det kommer ta slut fortare æn vad jag kommer tro, familjen åker till Thailand en månad.. sen ær det bara två månader kvar, drygt. Men det ska bli skønt att få tjæna lite extra pengar under tiden de ær borta! Ska på kurs imorgon sen hoppas jag att det blir så mycket som møjligt!

---

Idag var jag och Mie hemma och væntade på elektrikern, han brukte vældigt lång tid før att konstatera: Sandra jag tror inte det ær något fel på din golvværme. Då stod jag som ett frågetecken och typ: Hæ? har du varit i min lægenhet? jag har inga problem?! hahaha men men nu vet jag det. Golvet ær perfekt! Idag har Mie lært sig frosksången också (grodsången) och vi bokade extra biljett till henne så hon kan bli med mig till Sverige den 18:e april! :) Fast det kommer nog bli kaos på tåget hem på søndagen.. usch! Nær vi gjort det så kom Hedda hem før att sæga att hon skadat armen och Sofieee konstaterade att hon "defenitivt hade brutit armen før det har hon också gjort en gång" fine, ska jag ringa Lene? frågade jag och Hedda svarade: nej sandra det ær okej vi går hem till Sofie och leker.. hahah dumme dumme norskar. Till slut fick jag nog av att stæda hemma och sånt så jag tog Mie och klædde på henne vårklæder før solen sken som tusan, så vi skulle åka till Sandvika før att møta Carro och Marcus før att mata fåglarna vid bron, men såklart børjade det att småregna nær vi væl sitter på bussen. Men det avtog lika fort som tur var!

Ær sugen på att boxas idag, trodde det skulle bli det men ikke. Så ikvæll blir det nog Gossipgirl før førsta gången på en onsdag och inte søndag! hahaha, ååh no.. så vad sæger ni pulka på søndag? ;)


"Varfør kan inte bara den hær kænslan førsvinna, jag førsøker verkligen men den har funnits dær sålænge och jag tror aldrig den vill førsvinna.. Varfør? Jo før så fort jag tænker på dig så ær det som att det blåser en storm i hela min kropp!"  dags att ge upp.

Klem Sandra,