Igår började dagen tiiidigt. Tidigare än vanligt då jag skulle börja på deli kl 7. Eftersom att jag inte har öppnat på 2 månader så tänkte jag att jag skulle gå dit lite tidigare så jag skulle komma ihåg allt. Tur var väl det, för den elendiga människan som stängde på fredag, stängde inte alls. Ingenting var avstängt, ingen var på fyllt. Irriterande!! och inte nog med det så fick vi fel leverans och jag som redan hade börjat plocka i ordning det vi fått fick snällt bara plocka tillbaka det och börja om på nytt. Timmarna gick och det enda jag ville var att komma hem och göra mig i ordning inför kvällen. Halv fyra började jag känna ett lyckorus då jag snart skulle sluta och de minuter som kom efter det gick väääldigt segt med massa kunder. När klockan blev kvart i blev jag besviken. Jag insåg att personen som skulle komma (som också stängde dagen innan) skulle komma försent. SOM VANLIGT! Tiden gick och gick och gick och däääär kom han, inlunkandes och hade inte alls bråttom. När han väl var klar tog jag min kassa och orkade inte ens bry mig om att vara trevlig. Gick upp till andra Deli för att se om Elin jobbade. Skulle höra lite med henne om en kurs. Men det var Olivia så jag pratade lite med henne om det och plötsligt stod Andrea där och log. Följde med henne och köpte hårborste och pratade lite. Hon var superglad för att hon skulle jobba med nörden.

Jag tog trikken hem och började fixa mig lite smått. kl var bara halv sex och det var ett par timmar kvar tills jag skulle till Jannicke. Skulle dra dit med någon och vi bestämde att han skulle komma förbi när han var klar eftersom han inte hade batteri på mobilen. tiden gick och gick och jag väntade och väntade. Kl 23.00 gav jag upp. Ledsen över att jag missade kvällen och arg för att jag inte hört någonting. Hade verkligen sett fram i mot att åka till J sen jag fick höra att jag skulle öppna istället för att stänga.

Vaknade av mig själv imorse för första gången på länge. :) Trött och elendig. Ringde fia och bokade en msndejt. Hon satte genast igång och visade sin bästa sida. HAHA.

det var längesen jag skrev här.
har liksom tappat lusten på allt.
har blivit utsliten av ingenting.
det kallas körtelfeber och vill
aldrig försvinna från min kropp.


I helgen är mamma och Mathilda här.
Det blir svensk mat och mys.

Nästa vecka blir det:
Bio med Sarah, Maria och Emelie.
Jobb måndag till lördag.
Föräldramöte.
Ett annat möte.
J har inflyttningsfest som jag vill gå på.
Mys

Igår kom paniken. Igår kom känslorna.
101 dagar kvar. 100 om ca en timme.
101 dagar med personen som är starkare
än stål. Snällare än Bamse. Personen som
får livet att gå ihop. Som får tiden att gå
snabbare. Som får mig att skratta och
gråta när hon gråter. Som får mig att förstå
att man ska leva i nuet. Personen som
alla håller av. Som får alla att må bra.
Som bryr sig om alla och håller sig själv
i bakgrunden.

Hon borde förstå vad hon betyder för alla.
Hon är värd mer än allt guld som finns.
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta,
oavsett vart vi befinner oss, hur gamla
vi än är och kommer jag tänka på henne
med ett leende på läpparna.

Jag kommer sakna hennes drömmar, hennes
tankar, hennes sätt att vara sur på, hennes
ideér, hennes charm, hennes inpulsivhet,
hennes ass, hennes lukt när hon luktar godis
och hennes språk som liknar danska.

Jag har uppskattat tiden tillsammans och jag
har levt med tanken på att vi alltid kommer vara
här tillsammans. Men nu kommer verkligheten
ifatt och det känns bara tomt. Ingen kommer
någonsin att fylla det tomrummet hon lämnar
efter sig. Ingen kommer någonsin att få min
att känna mig så bra igen. Hon har stått där vid
min sida genom allt som hänt.

Du är otrolig!

Nu sticker vi på konsert!
& om en månad blir det London.

See ya babes.