Äntligen kommer det efterlängtade inlägget om mitt otroligt ointressanta år.

Det som betydde mest det här året var alla underbara människor jag lärde känna, svenskar, norskar och (halv)danskar. En del försvann hemåt med våren & sommaren men kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Även de som stannade kvar när jag själv försvann och fortfarande finns kvar har en stor del av mitt hjärta. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en sån fantastisk vän som Emelie 30 mil hemifrån och inte heller att jag skulle vilja lära mig isländska för att verka cool och för att killar faktiskt verkar gilla det. ;) Även de vänner som funnits där sedan innan fick mitt år att bli helt underbart och ni kommer alltid att vara det bästa som finns!

---

Det första halvåret lekte och mös jag tillsammans med Mie och vi hann även med att besöka Sverige. Hade det inte varit för att det är olagligt att kidnappa barn, de blir större och för att de kräver mat så hade jag gärna behållt henne men dagen kom och jag var tvungen att lämna henne. Aldrig hade jag trott att jag skulle fästa mig vid henne på det sättet som jag gjorde och när jag sedan skulle lämna henne så förstod nog varken hon eller jag att "vår tid" var slut.


Umgicks och festade tillsammans med de andra aupairerna och insåg att jag inte hade klarat av mitt aupair-år utan dem. Det blev flera grillkvällar, shoppingturer, idolmaraton, mys på öar, mys i lägenheten, mys mys mys. När Carro senare åkte hem lämnade hon två människor med krossade hjärtan. Det var vi, du jag och Emelie!

Gick på serveringskurs och kommer aldrig att använda mig av den kunskapen!

Lärde mig att barn är smartare än vad vi tror. Säger de att de brutit armen så har de gjort det, trots att de skrattar åt det!

Skadade mitt knä igen, flera gånger om. Sa upp mitt medlemskap på Elexia även fast jag älskade det som om det vore mitt barn. Insåg att jag aldrig skulle klara mig utan träning men blev lat under sommaren.

Min lillebror blev stor och slutade nian. Att se honom så fin i kostym fick mig nästan att känna mig som en mamma. Jag ville gråta av glädje för att han var så fin och jag var så stolt. Samtalet mitt i natten om han var på väg in till sjukhuset knäckte mig. Att se honom ligga helt blodig på sjukhuset och att inse att han kan skada sig fick mig att förstå hur mycket han betyder för mig. Min lillebror är bäst och det kan ingen ta i från honom. Så don't mess with him.

Några dagar senare var det även dags för mig att fylla 20. Firade det på Hövik och fick en massa fina presenter och fick även en dansshow tillägnad mig med svenska låtar.

Jag fick även min efterlängtade operation vilket tvingade mig att sitta inne hela sommaren och se ut som en fryst strumpa. Tvingade mig upp ur sjukhussängen en dag efter operationen för att kunna åka till Sverige med pappa och min underbara bror som försiktigt höll mitt ben och lät mig sova under hela färden hem. Insåg även under bilresan att norsk musik aldrig skulle bli en hit hemma hos pappa.

Jag missade min Kreta resa.

Emma och Malin kom hem från Usa och Fia kom tillbaka från London. Fia återvände senare tillbaka och Malin flyttade till Uppsala. Men som jag längtat efter att få se dem igen och det var underbart att träffa dem en liten stund. Micke flyttade även han till Usa men kom tillbaka och det är vi väldigt glada för!

När jag kastade kryckorna för gott (hoppas hoppas hoppas) beställde jag en tågbiljett och åkte tillbaka till Oslo. Umgicks med Emelie konstant en vecka, gick på jobbintervjuer och tittade på den nya lägenheten. Åkte sedan tillbaka till Hövik för att umgås med Mie en vecka och skola in henne på dagis. Tjejen blev stor och äntligen fick även hon börja på "skolan"! Tackade för mig och lämnade min gamla lägenhet för gott.

Återvände hem för en sista hejdå fest som så många andra fester utspelade sig i vita huset hemma hos Fia. Många känslor inblandade och Emelie joinade gänget en sista kväll.

Den sista Augusti satte vi oss på bussen; jag, Emelie, Linn, Jennie och Elin. Med alla våra väskor och datorer var vi redo för en busstur som skulle ta oss till vårt nya hus som sambos. Dagen efter började de flesta av oss jobba och jag började min upplärning på Viasat. Efter ett par veckor flyttade Elin hem och Sandra junior tog hennes plats i lägenheten. Kylan började närma sig och vi frös om fötterna. Vi fick ett nytt fönster och bad till gudarna för att det skulle bli varmare. Men att bo på Grönland är verkligen lika kallt som man kan tänka sig.

Jag och Emelie saknade Carro otroligt mycket och köpte en lysande fågel som blev döpt efter henne, vi slet även med att få upp en indian i vårt rum och vi byggde ihop något om ser ut som ett fallfärdigt nattduksbord.

Lika fort som veckorna gick försvann även människor som fått en stor plats hos mig, resor och byten av jobb, allt man kan tänka sig men det spelar ingen roll, ni betyder fortfarande lika mycket!

Tog tag i saken med att göra min tatuering tillägnad min lillebror.

Firade många födelsedagar, blev en hund och tatuerade barn med djur. Åt korv och gav nallebjörnar som hade varit med om äventyr tillsammans med mig och Emelie. Rebekka höll en storslagen fest som började med singstar med några från jobbet och som sedan förde oss vidare mot vipvåningen på ett flashigt uteställe. Bjöd även över Mie och Anna på middag och insåg att Mie alltid kommer vara min bästa vän, trots sin riga ålder och sin oförmåga att rita fint.

Jag fick känna på hur riktig sorg känns.

Tackade nej till Håkan Hellström konserten och började i stället peppa för Millencolin konserten. Musiken spelades dagligen och till slut hade Emelie inget annat val än att följa med. Dagarna räknades ner och arbetstider blev bytta. Konserten var underbar! Tack Emelie och Ingar för en super kväll! Det enda som fattades var min storebror.

Var på Kickoff med jobbet som först bjöd på middag och sedan blev vi bortförda ut mot en ställe som aldrig sett dagens ljus för att inta våra positioner mot ett "las vegas". Vi spelade, dansade och var glada av olika anledningar. Mest var det nog spriten som talade. Vissa blev kvarglömda på toaletten och andra tog bussen tillbaka mot byen. Var även på julbord med jobbet som startade hemma hos Rebekka och Anna-Karina. Tog oss sedan ut på landet igen fast den här gången mot en travbana. Dock åt vi inte mitt på den utan på en resturang bredvid. Tog tag i mitt liv och gjorde ett move jag sent kommer glömma!

Fick även besked om att gammelmorfar inte mådde bra och bokade första bussen hem. Mös sönder honom och gammelmormor och finns det något jag önskar mest i världen så är de att de ska må bra och alltid finnas där. Ryktena spred sig även om att Fia var tillbaka från London samma helg och vi passade på med en utgång för att fira. Men lyckan var inte långvarig utan hon försvann lika fort igen.

Stannade kvar i Oslo för att fira jul tillsammans med Emelie och jag letade nästan ihjäl mig efter en julskinka.  Åkte till Emelies gamla aupairfamilj och åt gröt och bytte julklappar, fick världens finaste tavla av Emelie och vi spelade "vem där?" Kvällen slutade med löften om julotta och med huvudvärk. Vaknade aldrig riktigt upp dagen efter och insåg att jag blivit ordentligt sjuk. En spännande upplevelse som inte slutade som vi tänkt oss.

Nyårsafton skulle firas storslaget med Bekka men slutade med en myskväll uppe på taket för att se alla fyrverkerier. Sjukdomen slog verkligen till och samtidigt som det förstörde alla planer fick det mig till att uppleva en kväll jag sätter stort pris på och alltid kommer att tänka tillbaka på med glädje.